Kaffe kan vara väldigt olika saker. Allt ifrån en balja med en gyttjeliknande sörja på en vägkrog i Tyskland till små släta koppar utvunnet ur malet hunddjursbajs på en gourmetrestaurang.
De flesta arbetsplatser har valt att servera kaffe som görs av stora maskiner som placeras ut på arbetsplatserna av företag som kanske inte har kaffe som sitt största intresse utan är mer fokuserade på Automater. Denna typ av kaffe är troligtvis den som står för den största delen av kaffekonsumtionen i vårt land.
Där jag jobbar står det Selecta på automaten. Det säger troligtvis inte särskilt mycket i sig, men det kan innebära att vissa avtal påverkar kaffekvaliteten. Exempelvis levererar Gevalia kaffet och istället för mjölk innehåller maskinen "vitt" som är någon form av tvättmaskinspulver. Av någon anledning är det också så att allt kaffe som serveras på någon form av gemensamhetsplatser i Sverige drabbas av demokratiproblemet. Alla ska få ha sitt att säga till om och därför används uteslutande mellanrostat kaffe. Egentligen tycker ingen om mellanrostat kaffe, men folk som inte dricker kaffe mer än för att kunna skita eller för att det är enda sättet på vilket de kan hålla sina korvfingrar borta från sitt könsorgan, tror av någon anledning att mellanrostat kaffe är det som faller dem bäst i smaken. Kanske handlar det egentligen om någon form av vardagsrasism.
Innan jag går vidare till själva recensionen vill jag säga att även om jag är en espressodrickare och av vissa skulle kunna räknas som kaffesnobb, så har jag all respekt för vanligt knegarkaffe och ser att en balja lite svagare kaffe fyller en viktig funktion, inte minst i arbetslivet. Inte heller behöver allt kaffe vara en gourmetupplevelse, men det ska vara tolerabelt även för folk som faktiskt uppskattar kaffe.
Jag trycker på knappen som ska ge en medelstor medelstark kopp kaffe.
Utseende: När jag var liten var jag som andra barn hyfsat ofta magsjuk. Då kallades det inte vinterkräksjukan utan bara magsjuka, men det var samma djävla process för den sakens skull: Skita och spy om vartannat. Ibland samtidigt, vilket gick ganska bra för vi hade ett tämligen litet badrum med handfatet väldigt nära toaletten. Avföringen hade många namn, t.ex. vattendiarré, räserbajs och rännaskita. Mina associationer när koppen i en ganska snabb takt efter ett visst initialt brummande fylls på, går just till "rännaskita". Det är en ganska lättflytande brun vätska som får en lite oljig yta. Det skummar ljusbrunt, men skummet försvinner omedelbart. Drycken avger lite värmeånga.
Doft: Synintrycket följer kanske med lite när jag doftar på vätskan. Jag får associationer till rutten blomkål, torrdass, möglig källare och över huvudtaget instängdhet. Någonstans långt i bakgrunden finns en antydan till kaffedoft.
Smak: Vätskan är ganska varm. Inte så varm att man bränner sig så att gomseglet hänger i flera veckor efteråt, men ändå mer än pissljummen. Det smakar en aning syrligt, lite som att man hade hällt i en skvätt vin som stått i ett glas i en månad i toalettskålen med rännaskita. Smaken av bajs är inte särskilt närvarande, däremot följer instängdhetskänslan med i smakintrycket. Och har man suttit på en toalett i ett dygn i streck så är ju känslan av klaustrofobi inte långt borta. Ja, på något sätt förföljer mig den där initiala associationen genom hela upplevelsen. Men i instängdheten finns också något mysigt. Som att man vill vädra lite på täcket och sakta lukta på sin fis. Den typen av mysighetskänsla kommer faktiskt till mig när jag dricker kaffet. Det smakar tryggt men lite tråkigt, samtidigt som instängdheten ger lite associationer till spänning: Att ha blivit kidnappad och sitta inlåst i en hundbur täckt med en filt så att man inte kan se omvärlden. Jag kan nästan höra kidnapparna sitta och prata på något öststatsspråk och både smaken och doften av våt hund blir nu alltmer tydlig i det kaffe jag dricker.
Betyg: 2/5
Omdöme: Man borde verkligen inte dricka det här. Det smakar fruktansvärt, värre än det mesta. Troligtvis är det rent hälsovådligt. Det smakar faktiskt bajs. Jag har otaliga gånger lovat mig själv att aldrig mer dricka kaffet på jobbet. Ändå kommer jag tillbaka till att göra det. Jag tror det har 2 anledningar: Dels ett skäl att slippa jobba en stund. Men, även den lite obehagliga men kittlande instängdhetskänslan kaffet väcker i mig. Inlåst på en kolsvart toalett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar